Rapport till Vänfors

Rapport till Vänfors

tisdag 20 augusti 2013

Dunk!


 

 Oj, som en hård dunk i magen dök den upp.
 
Den där första melankoliska känslan
 av höst i magen och bröstet.

 Jag vet att den dyker upp varje augusti
som ett oönskat brev på posten:(

Kroppen börjar ställa in sig på vinterhalvåret
och jag dras med som ett torrt löv i vinden...

Blir ledsen och uppgiven fast jag verkligen inte vill.


 

 Men är det inte ett tankefel i våra hjärnor?

Kanske inte värmen är lika påtaglig
men det är ju fortfarande augusti
som är en av våra allra vackraste sommarmånader.

Plötsligt kan en riktig indiansommar dyka upp.
Har varit med om oktoberdagar
med närmare trettio grader varmt.


 

Jag ska försöka lyssna på mina pelargoner
som högljutt försöker tala om att än finns det hopp.
De blommar som galningar
helt obekymrade om vilken månad
eller temperatur det är ute.

Visst väntar en höst och en vinter
då jag vet att en del problem antagligen väntar
för mig och min familj,
men kan pelargonerna blomma hela vintern
 så borde jag också kunna blomma,
åtminstone lite grann...

Jag brukar tvinga dem till lite vintervila i februari
trots att de  glatt skjuter nya blomställningar i mörkaste vintern.



Klarar det säkert inte hela vintern
men min ambition är att köra ett pelargontänk.

 Lite sorgsen kram från mig



12 kommentarer:

Anonym sa...


Hej lilla gumman,du är inte ensam om att gruva för höst el.vinter,men det går nog bra i år igen.Sen sommar kramar till dig lilla ♥at.....

Vardag och flärd sa...

Underbara pelargoner har du! Och jag vet att du inte ger dig utan kommer att klara höst och vinter fint! Säger jag som älskar hösten och njuter hämningslöst!
Kramar Eva

Gunillasljusglimtar sa...

Åh söta du! Här är det tvärtom,längtar att få varva ner med mycket ljus (värmeljus alltså) o en go filt att kura med♥ Har blivit längre sjukskriven ialla fall..s jag ska orka ta in allt! Kram på dej gumman ♥ Gunilla

lisashus sa...

Visst finns det alltid ett stråk av vemod över hösten, det kan jag också känna....! Lyssna du på dina rara pelargoner - de verkar ju allt annat än melankoliska! Ja, sen hoppas vi på brittsommar framöver! :)
Lisa

Halmhatt och mamelucker sa...

Bra med pelargontänket!!! Man får lura sig själv ibland.
Fast jag gillar hösten mer och mer faktiskt. Alla fall september och oktober. Sen försöker jag tänka på gråa november som en skön vilomånad så vips är det advent.
Kram Annika

Himmelstäppan på smultronbacken sa...

Jag tror banne mig att melankolin och de lite bävande känslorna inför höst och vinter ligger nedärvt sedan urminnes i våra gener. Men "just idag mår jag bra" så jag skickar massor av positiv energi till dig min vän. Känner du...?
"-Är du ledsen så gråt min vän, men glöm inte sedan att le igen, när den värsta smärtan gått över!"
Kram till Dig

Annas röda stol sa...

Superfina pelargoner du har!!! Åh Indiansommar...Ja det tror vi på, min pelargon jag har i köksfönstret växer så det knakar och verkar inte alls vilja ge upp. Ha det gott. Kram Anna Annika om det är lite surt någon dag, så maila mig så skickar jag lite rumpbilder ( På Frallorna ) Så lovar jag dig att du ler :)))))))

VisaLiza sa...

Mina pelargoner står framme året om och blommar fram tills jag klipper ner dem i februari. Alltså råder sommar i Hult från ungefär april-februari :) Mörkret och kylan är svårt att hantera. Tror att det är klokt att skaffa sig en strategi om det känns tungt att bära. Planera in något varje vecka eller en gång i månaden som du verkligen ser fram emot. Kanske en resa till goda vänner, besök på en utställning eller kanske en resa utomlands. Genom att planera in glädjande stunder blir det svåra lite lättare och än så länge är det sommar läääänge till! Kramar Liza

n o r d i n g å r d e n sa...

Ja, vinterskräcken blir bara mer och mer påtaglig ju äldre jag blir! Men hösten gillar jag dock, jag brukar säga, fick jag bestämma skulle jan, feb och mars suddas ut fr almanackan, eftersom dessa månader finns blir också okt och nov tyngre... TUR jag älskar advent och jul, annars vet jag inte hur trist allt sett ut!

Lite beror det ju på hur man bor och lever också förstås, de som bor i stan och älskar vintersporter, ja, de har ju sällan problem med vintern, eller de som är födda dec- april, de brukar ofta GILLA vintern, lustigt fenomen...;)

Men har man långt till jobbet, två bilar som ska gå non stop och inte ens ha motorvärmre på vissa platser, hus med dyr elräkning, mycket snö att skotta, tja, då är det lätt att hålla sig för skratt, dessutom är ALLT enklare och finare maj- sept- tycker jag!

Så, vi är nog många som känner det där "dunket", mer eller mindre, men ÄN är det sommar och ÄN har jag semester:) Vi njuter av dina vackra rum och pellisar året runt tack!!!!! Vi hörs, blink ;) ( och så får man mysa så gott det går, planera in trevliga saker och längta efter påsk, bara en sån sak ;)

Anki sa...

Jag tillhör ju dem som älskar hösten... men än är det sommar, så njut av dina underbara pelargoner... underbara bilder!
Kram

Anonym sa...

Åh kära du, jag har precis samma dunk när vi glider in i augusti...tidigt men ack så sant. Jag bävar för mörker, snö och ensamhet. Bor på landet i "gatlysefritt" land, född i slutet av året men INGEN vintersportare för det:) Älskar nyårsdagen (?!) då jag vet att "det vänder"...Tänker på dig och önskar du bott närmare då hade jag kunnat slinka in hos dig med lite nybakade bullar, du hade satt på kaffe och vi skulle må precis så gott som vi förtjänar när vi sitter och bläddrar i kolorerade tidningar med sommarreportage.
Kram från Skorpan

Anonym sa...

Hej lite sådär i på hösten :)
Ville bara tala om att dina pelargoner är jättefina :) har alltid tyckt sådär om dom & att det är "tant" blommor men efter 18 år med en trädgårdsmästare så ligger dom helt klart på 2:a plats i favvo växt :)
/ Kram Jeanette (kanske lite på väg in i tantåldern;)