Lite sommarnostalgisk i sinnet...

Tre dagar kvar på semestern...känns lite ledsamt

men så tänker jag på att det är knappa 70 år sedan

 som folk faktiskt började ha semester...

och då bara några veckor.

Visst är semester härligt

men måste träna på att inte maniskt

klänga mig fast vid den

och inte använda resten av året

för att längta efter just de veckorna.

Folk överlevde utan semester förr

så då borde väl jag klara av att "bara" ha 5 veckor ledigt

utan att deppa ihop fullständigt.

Tänker på de fina pärlor till semesterminnen

jag fått denna sommar och på alla jag träffat

som jag saknat och längtat efter hela året.

Fina presenter jag fått och allt jag gjort i min trädgård :)

Sånt jag sitter och funderar på en fin sommarkväll...

Dill,ringblommor och någon slags ogräs

och en kopp kaffe får bli ännu ett minne

 att lagra i min hårddisk i huvudet.

Om ni inte redan visste det 

så kan jag upplysa om att jag är

barnsligt förtjust i harlekinmönstrat ;)

Tack M för den underbara lilla kannan <3

Ha en fin fortsatt vecka allihopa

svartvit kram från mig

Inte så många inlägg längre...

Inte så ofta jag gör ett inlägg nu för tiden...

Funderade på det härom dagen

och kom fram till att jag för tillfället är ganska mättad

även om detta med att blogga är ruskigt roligt

och ger massor...vänner,ideer,bekräftelse,stimulans

och att jag får jobba med min kreativitet

på många plan och i min takt.

Har bloggat i 3,5 år nu...

Från början varje dag  för att det gav mig så mycket

och för att det var ett sätt att orka med

en apjobbig period i mitt liv.

I bland behöver man något att hålla fast sig vid

om ska orka kämpa på.

Under en period var jag hemma

och hade all tid i världen.

Numera arbetar jag natt och läser samtidigt...

Räknade ut häromdagen att jag arbetar ca 65 % natt

samtidigt som jag läser på en hastighet av ca 180 %...

Jag är fortfarande inte återställd från min borrelia

och det är mitt i mörkaste januari och mörkret är obevekligt

(jobbar man natt så måste man också sova 

och då ryker som oftast de få ljustimmar som finns).

Men sluta blogga det gör jag nog aldrig

har bara en lite lugnare period

och inväntar att våren ska komma

och att mina studier ska bli klara till slut.

Mitt bloggande är just nu som bilden ovan, 

grått, kallt och rätt dött

MEN kolla längst ner till vänster

så kan ni skymta lite gröna blad :)

Det är inte dött, bara lite i vila <3

Lite vintertrött kram från mig

PS! 

Jag finns på fb också där jag går in oftare :)

Klicka HÄR om du vill kolla.

Julgalenskap

 I år har jag inhandlat en julstjärna i papper,

ni vet en sån som man viker ut

och som förr alltid var brandgula.

Nu för tiden finns de alla möjliga storlekar och färger.

Man vill ju helst ha alla men jag valde en 

svartvit som jag tyckte var lite fräck.

När jag skulle sätta upp den

så tänkte jag på att det var länge sen

jag hade en sån...konstigt ändå, de är ju så fina...

Men så vecklade jag ut den

och kom plötsligt ihåg varför...

ALLVARLIGT TALAT!!!

VEM klarar av att sätta upp en sån

utan att tappa förståndet fullständigt???

Sladden åt ett håll...stjärnan åt ett annat...

sen ska fanskapet knytas ihop...

och när det är gjort så inser man 

att papperet bucklat sig 

och man får börja om igen...

med enbart två händer

och en uppsättning tänder...

Sen funkar naturligtvis inte glödlampan

som man glömde kolla...

börja om igen...

Adrenalinet sprutar, svetten rinner,

armarna är på gränsen att behöva amputeras
och nacken bränner som eld

och hela härligheten

är mycket mycket nära att bli dasspapper...

Hmmm, blev väl ändå rätt fint till slut?

Inser sedan att jag inte putsat av fönstret...

och att det UNDER INGA OMSTÄNDIGHETER

ska putsas heller...

Ingen får så mycket som nysa,
eller ens andas i rummet före nyår.

Inte första advent ännu och jag är redan helt slut i nerverna.

Ha en fin fortsatt vecka

Kram från mig

När man inte längre orkar

För ca tre veckor satt jag

och kikade runt bland olika bloggar

precis som jag brukar till och från,

och plötsligt läste jag ett inlägg

som gick rätt in magen som en kniv.


Pia på Atelje Skogslyckan
skrev om sin sons självmord...


Hon utmanade oss andra
 att göra ett inlägg om detta,
för som hon skriver:

Vi bloggar alla om olika saker...
mode,heminredning,trädgård osv.

Men vad hjälper det vad vi brinner för 
om vi inte har det allra viktigaste runt oss?

Dom vi älskar!!

Om ett av dina barn dör, din bror eller syster...
då ter sig genast allt det andra så litet...

Vill ni läsa hennes fina och viktiga inlägg så klicka HÄR


Har gått och värkt på detta men tryckt bort det
men det river i mig hela tiden,
så ja Pia, jag antar utmaningen,
även om mitt inlägg kanske inte
 kommer att vara så positivt som det brukar vara.




Att ställa tragedier mot varandra är kanske fel
men jag gör det ändå för att ge en uppfattning 
hur enormt stor dödligheten pga självmord verkligen är.

Ebola,som vi dagligen hör talas om
och som naturligtvis är en fruktansvärd sjukdom för de som drabbas,
har hittills dödat ca 4500 människor...

Ca 1 000 000 människor tar sitt liv på jorden...varje år...
en  människa var 40:de sekund dygnet runt...

I Sverige ca 1600 (finns antagligen ett stort mörkertal dessutom)
och många av dem är unga...mycket unga...

Jag har två gånger i mitt liv

 tagit beslutet att ta mitt liv.

Som ung pga psykisk ohälsa 

som drev mig till ett ohållbart destruktivt liv

och som vuxen pga  mycket svår och långvarig smärta

efter en obehandlad borreliainfektion... 

Vad kan få en att tänka så?

Hur kan man ens drömma om att utsätta 

sina nära och kära och sig själv för något så hemskt?

Svår psykisk eller fysisk smärta är mitt korta svar.

Ingen människa tar sitt liv för att göra andra illa...

man orkar helt enkelt inte mer, det gör för ont...

Varför gjorde jag det inte?

Som ung grep samhället och mina nära in 

och "såg till" att jag med tvång och vård fick hjälp,

Jag hade ständigt människor omkring mig 

tills jag var tillräckligt stark att stå på egna ben.

Det fanns ekonomiska resurser och samhället 

var inte lika tufft att leva i som idag.

Som vuxen hade jag barn (om än vuxna)

och man,mamma,bror och vänner

som jag inte kunde lämna...inte kunde göra illa... 

Alla kan hamna i en situation där vi inte längre orkar.

Du, jag...vem som helst av oss...

Så länge vi väljer att ha en värld
 där ständigt ökad ekonomisk tillväxt till varje pris 
är viktigare än oss människor
så tror jag att detta förfärliga bara kommer att öka.

Våga fråga:Du ser ledsen ut,vill du prata om det?

Våga svara: Ja, jag mår inte bra...jag behöver hjälp...

Till dig som blev lämnad kvar vill jag säga:

Du gjorde inget fel, tvärtom, du gjorde ALLT!

Skrik,gråt,sörj,hata men vet att  du ALDRIG gjorde fel <3

Till dig som snart inte orkar längre vill jag säga:

GE ALDRIG UPP, det finns alltid en dörr ut 

du har bara inte hittat den ännu <3 <3 <3

En sång här till dig från mig <3

Kram Annika

Hemma hos mig bestämmer jag :)

 

Kan man inreda med vad som helst?

Ja praktiskt taget vad som helst om jag får bestämma.

Det är väl bara att torka av och göra rent

och sen köra på med fantasi,livslust och okonventionella lösningar

tills man är nöjd...ja, man, betyder naturligtvis jag...

tills jag är nöjd alltså...för vem ska bo i mitt hem om inte just jag.

Att återbruka och använda sig av udda lösningar

ger ganska många plus i mitt liv...

Spara på miljön,spara på privatekonomin,

stimulera kropp och själ,ger ett härligt intresse

med många likasinnade vänner,

på djupet kunna känna att olikheter är fantastiskt...

alla kan ha och göra olika men ändå

glädjas åt varandras olikheter,

ger kunskaper och färdigheter,lär en att pröva

 och ibland misslyckas men ändå inte ge upp,

ger en tålamod att invänta sitt "byte"

och jubla av lycka när man hittar den där speciella saken...

Kanske ligger det i människans natur

att hitta lösningar, hitta det vi kan skapa något av...

Att ligga och fundera,få en bild i huvudet

och sen förverkliga den...

Känna sig nöjd med sig själv

och kanske ge någon annan en ide att spinna vidare på?

Gjorde ett inlägg för ca 1,5 år sedan

( klicka HÄR om du vill läsa)

där jag berättar hur min hjärna funkar

när jag hittar (i detta fallet ute i en skog)

en massa bråte som slängts.

Allt blev inte använt men flera saker har jag återbrukat.

Stolkadavret tex syns i detta inlägg

och jag blev nöjd och är fortfarande efter snart två år:) 

Så det tvärsäkra svaret 

på om man kan inreda med vad som helst är:

Absolut, så länge det inte är radioaktivt eller miljöfarligt på annat sätt.

Ha en fin vecka allihopa <3

Kram från mig

Den sista riktiga tomatskörden?

Har precis plockat mina sista mogna frilandstomater

och jäklar så söta och goda de är.

Just dessa heter Balcom red

och är en körsbärstomat

som jag köpte frö till våren 2005.

Fröna har legat i en kartong i förrådet

och jag hade totalt glömt bort dem

tills i juni i år då jag råkade hitta dem igen.

Tryckte ned dem i panik

och höll tummarna för att de skulle hinna bli något,

höll tummarna för att det skulle bli en hyfsad sommar.

Och tänk, det blev det också
och tomater har det kommit :)

Nu är detta inte vilka tomater som helst

utan "specialare" som jag köpt via Åke Truedsson,

vår tomat och vitlökskung här i Sverige.

Han brinner för gamla och ej genmanipulerade sorter

och har både en tomatklubb och en vitlöksklubb

med RIKTIGA frön och utsädeslökar.

Här finns länk om du är intresserad.

Jag har både många och bestämda åsikter

men brukar inte skylta alltför mycket med detta 

i min blogg...MEN vissa saker kan jag inte tiga om

och genmanipulering är en av dessa...

DÅ SER JAG RÖTT!!!

Jordens grödor tillhör jorden och ALLA dess invånare.

INGA storföretag ska kunna äga,förbjuda,ta patent på eller manipulera

med något som vår jord under många årtusenden skapat

och som är en förutsättning för liv...GRRRRRR!!!

Nä, nu taggar jag ned en aning och visar en bild

på vår underbara lilla kattfröken Strumpan.

Skrattade gott när jag insåg 

hur lik Gunilla Persson i svenska Hollywoodfruar

hon blev på denna bilden,

som en liten ilsken bitch ;)

Ha en fin fortsatt vecka allihopa

Kram från mig

Höst...sänk kraven,för sjutton :)



Så är vi halvägs genom september

och alla sommarprylar och sommarplatser

känns plötsligt skräpiga,urblommade och trötta.

 

Men samtidigt kommer fantastiska dagar,

fulla med solsken,surrande bin och värme...

 

Jag vill inte bara avpolletera allt

och missa de där sista ljuvliga soldagarna

bara för att almanackan visar höst.

 

 



Jag har gått in i en sista sommarrond

och plockat nya blommor...

 





 

 

Sommarblommorna har dött

 eller ser ut som hejkomochhjälpmig.

Men det tar jag ingen hänsyn till utan vattnar på jorden

och plockar lite ogräs som jag trycker ner...

 



Ormbunksblad eller annat

är fortfarande grönt och skön

och kostar inte en krona...

 

Allt måste inte vara så förbaskat perfekt...

 

Vad gör väl lite damm,flugprickar på duken eller stearinstänk?

 

 

Visar mycket sällan bild på mig själv

men idag kan jag känna att jag nästan gör det...

 

Jag är lite som inläggets andemening...lite höstig:

smårynkig,silver i håret,lite bucklig både här och där...

spretig,tufsig och...ganska så färgstark när det kommer till kritan ;)

 

Ha en fantastisk helg allihopa :)

 

 

Varm höstkram från mig

 

 

 

 







Sommarfrukost

Återkommer ständigt till det lilla och det enkla.

Ett par spisbrömackor (säger man så i södra Sverige?)

med smör (jepp...fett och gott),

västerbottensost (glömmer aldrig mina rötter)

och hemodlade tomater (såååå gott)

och kaffe med en skvätt grädde

i min älskade flugsvampsprickiga kopp...
 

 

Serverar mig själv frukost på 50-tals bricka

och på loppat vackert rödrosa porslin...

I normala fall är jag ingen fan av spindlar

men sommarmorgonen gör mig 

glad, nöjd och...grymt tuff ;)

Som sagt var litet och enkelt,

och med tid och ork att fundera på allt 

mellan himmel och jord...

Samtidigt som solen gör sitt bästa

för att göra mig sommarglad:)

Ha en fin kommande vecka <3

Enkel kram från mig

Ännu ett fint minne

Härom veckan hade jag förmånen och glädjen

att tillsammans med en av mina allra bästa vänner

få en heldag i Köpenhamn...i 30 graders hetta :)

En riktig kanondag

med allt en gottegris och livsnjutare

kan tänka sig.

 

Att ha en riktigt god vän som delar ens intressen

och som dessutom jobbat och kämpat ihop

ett heldagschema för att vi ska kunna

få se och njuta av god mat,

dryck och vackra och annorlunda miljöer,

är för mig en gåva som jag är oändligt tacksam för <3

Ett och annat shoppingfynd följde med hem.

Bland annat dessa läckra olivoljor.

Att köpa hem godsaker

tycker jag är ett sätt att förlänga en resa på... 
 

Man kan liksom minnas

både med öga och smak långt efteråt.

Min vän driver

 en av mina absoluta favvobloggar: Nordingården,

och jag är mer än glad över att jag efter 27 år

"hittade" henne igen och fick tillbaka 

en av de bästa vänner man kan tänka sig.

Ibland är internet en gudagåva ;)

Ska någon av er till Köpenhamn

och inte riktigt har koll på vart mysiga och roliga

ställen finns så kan ni gå in här och kolla.

Nordingården har ett gäng bra tips och ideer

som förenklar en tripp till Köpenhamn.

Var rädd om era vänner,

de är värda guld när det stormar

och de är underbara att ha när 

när man känner sig ensam.

Och det är med sina vänner

man skapar de fina minnena

som är så skönt att plocka fram

när man har det lite trist <3

Ha en fin helg :)

Kram från mig 

Plötsligt har jag rosor :)

Önskade mig alltid en rosenträdgård förr.

När vi flyttade hit för ca 12 år sedan

så tänkte jag att nu skulle det bli verklighet...

Men ack vad jag bedrog mig

för här har vi nästan bara sandjord

och rosor vill ju ha tung lerjord...trodde jag.

Finns ju massor av rosor som inte kräver så mycket.

Rosor som kan leva lite magert och torrt.

En säck kogödsel vart tredje år

och mer behövs inte...

Jo förresten, en sak till...tid...de behöver tid...

Vi har alltid så bråttom med allt vi människor.

 Köpa en liten fjuttväxt och vänta i 5-10 år...

Näää, sånt orkar vi inte med...vi ska ha allting BUMS!!!

Jag gav mina rosor tid...mycket tid...

Och idag kan jag njuta av det:)

Tror det är en av livets hemligheter

 som vi slarvat bort i all stress:

Att våga sätta plantor och frön

(både bokstavligt och bildligt talat)

med jämna mellanrum,

för att om några eller många år senare kunna njuta 

och vara oss själva tacksamma

för att vi tog hand om oss 

och inte bara tänkte kortsiktigt...

Och skulle vi nu inte hinna njuta av det vi en gång planterade

så finns det andra som kommer efter oss

som kan få njuta och må väl 

och förhoppningsvis sätta egna nya plantor ;)

Kram från mig

sommarkatt

Ett tag sedan Sixten var med i ett inlägg.

Häromdagen sa han: Matte, jag har ett viktigt budskap

som jag skulle vilja dela med mig av
nu när vi börjar närma oss sköna sommartider...

Jag har hört talas om hur många uteliggare

det finns i vårt land och hur utsatta de är.

De klarar sig väl hyfsat sommartid

när det är varmt och plusgrader

men många sliter ändå väldigt ont.

Framåt hösten när kylan kommer

har de ett helvete och många av dem

svälter eller fryser ihjäl

eller drabbas av olika otäcka sjukdomar...

Ingen bryr sig om dem

och ingen låter dem komma in i värmen :(

Så snälla matte, kan du be alla därute 
att inte skaffa en sommarkattunge...
 
En liten hjälplös stackare som till hösten 
lämnas vind för våg :(

Det gör så ont i mitt katthjärta att se dem fara illa...

 Lurvig kram från Sixten

Söta lilla krumelur jag vill aldrig bliva stur

Hur mycket försommar klarar man egentligen av?

Jag har den stora förmånen

att vara ledig dessa dagar

och är mer än tacksam.

Går runt i min trädgård med stora ögon

och lyssnar,tittar och doftar...

Är en sån som ofta längtar

och ibland kommer en tår eller två

över det eller den jag saknar...

Men de här dagarna längtar jag inte

utan har allt jag behöver.

Känner mig mycket yngre än de år jag är,

nästan så jag börjar klättra i träd igen:)

Tur att jag bara blir äldre i kroppen

och inte åldras inombords.

Bestämde mig för detta för många år sedan. 
 

 

Minns ni Pippis sockerdricksträd?

Har mitt egna fast i vuxenversion:)
 
Ha en underbar dag  och kväll allihopa.

 Kram från mig