Trots att jag äger sådär en miljard olika koppar
så följer en och annan ändå hem till trängseln här hemma.
Igår stod jag och spanade på dessa
och undrade om de var så gamla som de såg ut att vara.
Plötsligt dyker en äldre dam upp ( en sån där fin en, ni vet,
uppklädd med liten hatt, fin i håret och rak i ryggen).
Hon ler finurligt och säger med glittrande och spjuveraktig blick:
En sån servis hade jag och min man på 50-talet.
Och vet du, en gång blev jag så inåt helvete förbannad på honom
så jag kastade hela servisen över karln...blev bara flisor kvar...
Ingen tvekan, kopparna skulle med hem.
Efter en sån historia hade jag kunnat köpa vad som helst :)))
Älskar dem både för historien och för utseendet.
Lite tulpaner och påskliljor från vår trädgård.
Antagligen en riktigt gammal sort
som funnits sen huset byggdes 1936.
Om ni visste hur gott de doftar,helt otroligt!
Nyinköpta nuförtiden luktar ju inget alls :(
Funderar på om jag skulle kunna kasta dessa koppar på min man?
Vet inte vad han skulle behöva göra
för att reta upp mig så vansinnigt ...
för att reta upp mig så vansinnigt ...
Men OM han på något märkligt sätt skulle göra det
så skulle jag antagligen strypa honom
om han inte fångade upp dom i luften...
Nu ut i trädgården och fixa lite:)
Ha en fin kommande vecka allihopa.
Kram från mig