Rapport till Vänfors

Rapport till Vänfors

söndag 30 november 2014

Första advent trots blommande krasse och pelargoner


Tänk det blev första advent
med mossa,minigranar och lite kottar.



En liten adventsinstallation i symaskinshuvan
från en gammal trampsymaskin
fick komma upp på väggen. 


'
Tack bästa Carina på Hamstern tur och retur.

Blev så nöjd med den
och snabbt och enkelt att fixa till den
var det också <3

Två skruvar, lite tidningspapper i botten,
tre glasburkar med minigranar,
lite mossa,några kottar och ett rött hjärta...

Mer behövs inte just nu...



Älskar gamla huvor till trampsymaskiner,
sätt dem på väggen och använd dem
till i princip vad som helst :)

Ha en fin kommande vecka allihopa


Adventskram från mig



onsdag 26 november 2014

Julgalenskap


 I år har jag inhandlat en julstjärna i papper,
ni vet en sån som man viker ut
och som förr alltid var brandgula.

Nu för tiden finns de alla möjliga storlekar och färger.
Man vill ju helst ha alla men jag valde en 
svartvit som jag tyckte var lite fräck.



När jag skulle sätta upp den
så tänkte jag på att det var länge sen
jag hade en sån...konstigt ändå, de är ju så fina...

Men så vecklade jag ut den
och kom plötsligt ihåg varför...



ALLVARLIGT TALAT!!!

VEM klarar av att sätta upp en sån
utan att tappa förståndet fullständigt???

Sladden åt ett håll...stjärnan åt ett annat...
sen ska fanskapet knytas ihop...
och när det är gjort så inser man 
att papperet bucklat sig 
och man får börja om igen...
med enbart två händer
och en uppsättning tänder...

Sen funkar naturligtvis inte glödlampan
som man glömde kolla...
börja om igen...

Adrenalinet sprutar, svetten rinner,
armarna är på gränsen att behöva amputeras
och nacken bränner som eld
och hela härligheten
är mycket mycket nära att bli dasspapper...



Hmmm, blev väl ändå rätt fint till slut?

Inser sedan att jag inte putsat av fönstret...
och att det UNDER INGA OMSTÄNDIGHETER
ska putsas heller...

Ingen får så mycket som nysa,
eller ens andas i rummet före nyår.

Inte första advent ännu och jag är redan helt slut i nerverna.

Ha en fin fortsatt vecka


Kram från mig







måndag 17 november 2014

Nu börjar jag lite smått


Mitten av november
och nu känns det okey för mig
att börja jula till det lite i vrårna.



 Löjligt billigt och miljövänligt
är skogens juldekorationer...

Grankottar, en hel kasse
fick följa med hem i år.



 Strax blir det grön sammetsskimrande mossa
och vit tomteskäggsmossa också...

För att inte tala om alla små bordsgranar
jag tänker invadera mitt hem med :)

När julen är över hamnar allt i skogen igen
och blir till mylla för ny mossa, nya kottar
och nya granar...det känns bra så det skriker om det.


Ha en fin fortsatt vecka 


Kram från mig




onsdag 12 november 2014

November...va?



Jag vet inte hur ni andra känner
men jag har inte fattat att vi nästan 
är mitt inne i november...november?

Hur ofattbart känns inte det?



Tog mig i kragen häromdagen
och fixade mossa,kottar 
och en drös med minigranar
men det känns otroligt märkligt
när de ligger och väntar vid husknuten
tillsammans med blommande pelargoner
och doftande örtkryddor...

När tar man in pelargonerna?

Brukar alltid ta in dem efter första riktiga frosten
men i år verkar de bli kvar tills våren... 



Försöker få in lite höstkänsla med levande ljus
men det vill sig liksom inte riktigt...

En tröst är att vintern förhoppningsvis
kommer att kännas ganska kort
när jag fortfarande
 tror mig vara i början av september :)

Ha en riktigt fin fortsatt vecka.

Kram från mig


Vill ge det största tack 
till förra inläggets kommentarer...

Ni är fantastiska allihopa
och det är en ynnest
att få såna kommentarer
av kända och okända människor <3

torsdag 6 november 2014

När man inte längre orkar



För ca tre veckor satt jag
och kikade runt bland olika bloggar
precis som jag brukar till och från,
och plötsligt läste jag ett inlägg
som gick rätt in magen som en kniv.


Pia på Atelje Skogslyckan
skrev om sin sons självmord...


Hon utmanade oss andra
 att göra ett inlägg om detta,
för som hon skriver:

Vi bloggar alla om olika saker...
mode,heminredning,trädgård osv.

Men vad hjälper det vad vi brinner för 
om vi inte har det allra viktigaste runt oss?

Dom vi älskar!!

Om ett av dina barn dör, din bror eller syster...
då ter sig genast allt det andra så litet...

Vill ni läsa hennes fina och viktiga inlägg så klicka HÄR


Har gått och värkt på detta men tryckt bort det
men det river i mig hela tiden,
så ja Pia, jag antar utmaningen,
även om mitt inlägg kanske inte
 kommer att vara så positivt som det brukar vara.




Att ställa tragedier mot varandra är kanske fel
men jag gör det ändå för att ge en uppfattning 
hur enormt stor dödligheten pga självmord verkligen är.

Ebola,som vi dagligen hör talas om
och som naturligtvis är en fruktansvärd sjukdom för de som drabbas,
har hittills dödat ca 4500 människor...

Ca 1 000 000 människor tar sitt liv på jorden...varje år...
en  människa var 40:de sekund dygnet runt...

I Sverige ca 1600 (finns antagligen ett stort mörkertal dessutom)
och många av dem är unga...mycket unga...

Jag har två gånger i mitt liv
 tagit beslutet att ta mitt liv.


Som ung pga psykisk ohälsa 
som drev mig till ett ohållbart destruktivt liv
och som vuxen pga  mycket svår och långvarig smärta
efter en obehandlad borreliainfektion... 

Vad kan få en att tänka så?

Hur kan man ens drömma om att utsätta 
sina nära och kära och sig själv för något så hemskt?

Svår psykisk eller fysisk smärta är mitt korta svar.

Ingen människa tar sitt liv för att göra andra illa...
man orkar helt enkelt inte mer, det gör för ont...

Varför gjorde jag det inte?

Som ung grep samhället och mina nära in 
och "såg till" att jag med tvång och vård fick hjälp,
Jag hade ständigt människor omkring mig 
tills jag var tillräckligt stark att stå på egna ben.
Det fanns ekonomiska resurser och samhället 
var inte lika tufft att leva i som idag.

Som vuxen hade jag barn (om än vuxna)
och man,mamma,bror och vänner
som jag inte kunde lämna...inte kunde göra illa... 

Alla kan hamna i en situation där vi inte längre orkar.
Du, jag...vem som helst av oss...

Så länge vi väljer att ha en värld
 där ständigt ökad ekonomisk tillväxt till varje pris 
är viktigare än oss människor
så tror jag att detta förfärliga bara kommer att öka.


Våga fråga:Du ser ledsen ut,vill du prata om det?

Våga svara: Ja, jag mår inte bra...jag behöver hjälp...




Till dig som blev lämnad kvar vill jag säga:

Du gjorde inget fel, tvärtom, du gjorde ALLT!
Skrik,gråt,sörj,hata men vet att  du ALDRIG gjorde fel <3


Till dig som snart inte orkar längre vill jag säga:

GE ALDRIG UPP, det finns alltid en dörr ut 
du har bara inte hittat den ännu <3 <3 <3







Kram Annika