Rapport till Vänfors

Rapport till Vänfors

tisdag 23 oktober 2012

Ambivalent


Ibland förstår jag inte hur jag tänker.
 Det blir så bak o fram och ut och in på något vis.

Jag skäms ofta över det huset på vår tomt
som stått sedan 1936 och som egentligen aldrig blivit renoverat.
Eftersom tanken är att det ska rivas ganska snart
så har vi inte heller gjort någon "uppiffning"
 utan huset får förfalla lite som det vill.

Färgen flagnar, fönsterkittet ramlar av och mossa och alger frodas.

Fy fasen, vad ska folk egentligen tro om oss?



Gick runt idag och tog några bilder och tänkte för mig själv
att detta liknar ju rena kråkslottet...eller snarare kråkkojan.


Samtidigt tänkte jag att såna här vrak till hus
ofta fotas i inredningstidningar
och då minsann tycker jag att det är så jäkla snyggt.


Då är det inte skämmigt, förfallet, fult och hemskt
utan vintage, patina,trolskt och  vackert


Är det typiskt svenskt tro?

Vi bygger nytt eller renoverar.
Allt ska vara så perfekt och exklusivt.

Men det många av oss ofta går igång på 
är gamla fabriker,stall, och ruckel.

 Allt ska vara nytt men ändå inte...

Kanske inte ska riva gamla Villa Skogsbrynet ändå?

Kram från mig



9 kommentarer:

Tina sa...

Ja, det är det lätt att bli ibland!
Så länge inte saker förfaller, tycker jag att gammalt kan ha sin charm.

Ha en trevlig kväll

Anonym sa...


Det blir vansinnigt fina bilder på "Villa Skogsbrynet" och så har huset ett SÅ vackert namn. Kramen MA.

Änglarum sa...

Nä inte förperfekta hus!! de är jag allergisk mot ;=) tacka vet jag charmiga ruffiga hus,med själ i.kram från mig <Jessica

Vardag och flärd sa...

Du är så duktig fotograf! Varför inte använda huset till något efter bara lite uppiffning? Måste det rivas? Gå in i ett gammalt tomt hus och du kan nästan höra hur det lever, ett modernt tomt hus är - tomt. Det finns själ i gamla hus!
Kram Eva

Helena - ullvi32 sa...

Känner igen det där, allt gammalt och slitet (vintage) man ser hos andra vill man ha, men när man har det själv känns det liksom inte på samma sätt.
Man vill ha nytt men ändå ha det gamla osv...
Men det ska finnas en bra känsla, det är väl det viktigaste. Känsla och trivsel.
Kram Helena

Vita Falkens Lantliv sa...

Vackra bilder!!! Nä inte skulle jag vilja ha helt perfekt hus, usch så stelt och opersonligt!
Reda lådorna kan du se hos mig idag, då kommer du säga, jaha ;))))


Kram Susanne

Maria sa...

O vilka vackra bilder du tagit. Man mår så gott inuti av dom o det perfekta är nog sällan perfekt rakt igenom. Fy vad tråkigt livet vore då. Allt gott!

Hajan sa...

Älskade lilla vän,herre Gud varför skall Ni riva .Jag håller med alla som skrivit före mig,Försök bara att hålla det schack så det inte rasar. Jag tycker sådant har sådan charm,såg att huset hade ett så fint namn som Kram ? eller fattade jag .Huset kan Ni väl ha gäster i.
Tänk över noga innan ni river detta fina.
Kram

Nina i Vinglagården sa...

Igår fick jag stanna bilen, hoppa ut och gå ut och titta. Tyvärr hade jag ingen kamera med mig. Ett fårfallet hus, med en del fina saker inne. Nu var huset fallet på riktigt. Lutade åt vänster och höger och ena väggen var bort. Det vackert på ett sätt, sorgligt på ett annat. Jag tänkte på människor som har bott där - vad skulle de tänka. Men allt har sin tid och gamla hus kan var riktigt vackra. De berättar sin historia i slitna fönsterkarm osv. Allt är upp till dig - om du vill riva eller renovera. Som du skrev själv - man kan renovera på ett vackert sätt - där man låter gamla fönsterkarmar vara på sin plats. Gamla rostiga hink och vattenkannor, kanske en klätterväxt på väggen osv. Känn husets kärlek och tacksamhet bara för det att du ser henne.