Vissa blommor får man liksom för mycket av
eller snarare de dyker ständigt upp
där jag inte vill att de ska växa.
Man blir helt vansinnig på dem
när de tittar upp som en personlig förolämpning
mitt i ens grönskande trädgård.
Men numera ser jag på dom med blandade känslor.
Känner en viss respekt...
Dom är ju faktiskt precis som jag själv vill vara:
Stolta och med rötterna långt ner i myllan
Låter sig inte kuvas, styras eller knäckas
Färgstarka och vackra att se på
Ständigt strävandes mot ljuset, ibland rätt genom sten och betong
Maskroskram från mig
5 kommentarer:
Ja,tänk att maskrosor är så hatade,ändå är dom ganska vackra om man kollar närmare på dom.God natt kram ♥♥♥
Dom är ju rätt så fina........eller hur? De har ju ros i namnet! Ha en fin dag. Kram Mimmi
Så fint skrivet!
Önskar dig och din familj en riktigt skön Kristi himmelfärdshelg! // Eli
Dom är rätt glada av sig ändå.
Dom lyser ju verkligen upp...och återkommer gärna!
Å fyndet var ju jättefin!
Gör sig bra där inne på toaletten tycker jag.
Han får väl ducka när han ska in!
Kramar!
Ja, tänk om alla växter hade denna växtkraft. De är fina men jag har ändå svårt att uppskatta dem i min gräsmatta tex. /M
Skicka en kommentar