Tack till alla våra fina...

Här uppe är det vinter:)

Aprilväder med ömsom snö och ömsom sol.

Kanske man får liiiite färg om man har tur.

Vad gömmer sig bakom denna dörren tro?

Kikar man in genom rutan så skymtar pappas "snick".

Farfar har snickrat här och sen min pappa.

Sedan har lillebror och jag härjat här.

Våra barn i sin tur

och nu mammas fina Stig.

Här har mycket fixats och bygts under åren.

Pappa och farfar byggde otroliga roddbåtar.

Herregud vad jag klämt mig i denna som barn.

Sa inte ett ljud trots att både blod och tårar rann.

Livrädd för att förpassas från detta himmelrike...snicken:))

Skulle vilja tacka er alla...

grabbarna, männen och gubbarna

som alltid funnits för mig

och som spikat, byggt, sågat och mätt.

Tänk allt ni gjort från det jag var en liten plutta

till i dag när jag snart är gammal tant:)

Dessutom har ni gett mig i alla fall ett litet uns av kunskap. 

Är inte helt tappad bakom en vagn

utan kan faktiskt snickra ihop en och annan grej själv.

Här hänger pappas jacka på en krok sedan 10 år tillbaka.

Saknar honom så det värker i bland.

Ser ute på bloggarna hur det fixas och byggs

ofta av grabbar, män och gubbar

som sällan syns på bild...

möjligtvis ett namn eller första bokstaven av ett namn.

Var rädda om dem...

Jag vill tacka er

 pappa Bengt, maken Christer, lillebror Anders,

farfar Otto, morfar verner, mammas fina Stig,

kompisen Mickael, kompisen Karl-Petter, kompisen Mikael

och alla ni andra som hjälpt till

med allt

som jag inte klarade själv.

Snöigtsoligkram från mig.