I går morse bar det av till Danmark...
Åtta glada kollegor skulle busa och mysa och shoppa på dagstripp till Fredrikshamn.
Brukar se mig själv som hyfsat normalbegåvad
men sen igår har jag börjat tvivla.
Kollade vädret på nätet innan jag stack iväg...
kunde eventuellt dra iväg mot 16 m/s under dagen.
Vet inte om jag älskar mina arbetskamrater mer än vanligt eller
om jag helt enkelt inte är som jag ska i huvudet
för jag åkte i alla fall...
Glada och förväntansfulla dårar går på färjan,
föga anade jag vad som väntade.
En härlig frukost startade vi upp med (som tur var),
Har stått mig redigt på den eftersom jag inte fått i mig nåt i matväg
sedan dess och i skrivandets stund är det söndag...
Anade oråd när högtalarna ropade ut att det nu kunde vara lämligt att
ta åksjukemedecin och båtpersonalen la ut spypåsar lite här och där...
Tuggade hysteriskt på mina tuggummin...
En trevlig liten servitör upplyste oss om att det snart skulle blåsa,
inte bara 16 m/s
utan hela 20 m/s om en stund...
Tugg...tugg...tugg...
Bästa Ulle och jag tänkte vara lite sofistikerade och ta oss ett glas vin.
Var tvugna att dricka ur stora dricksglas eftersom det var i princip omöjligt
att ta sig från baren till vårt bord utan att slå en trippel saltomortal
på vägen...kände mig som en ofrivillig balettdansös...
Tugg...tugg...tugg...
Resan skulle ta ca 3 timmar och sen 2 timmar i Fredrikshamn...
där skulle jag gå i mysiga affärer och bara njuta av danskarnas fantastiska
skyltning...trodde jag...resan tog 5 timmar, så det var bara att
snällt stanna kvar ombord eftersom båten vände hemmåt direkt.
Tugg...tugg...tugg...
Nicke nyfiken skulle uppträda för barnen, men se det blev inget
av med det för han var sjösjuk han...
Undrade om hann hunnit ta på sig sin apdräkt innan han kräkts,
fast föresten jag vill inte veta...
Tugg...tugg...tugg...
Taxfree stängdes pga vinden...
baren kunde inte servera nåt ur kylarna pga rasrisk...
Tugg...tugg...tugg...
Spypåsarna försvann snabbt,
tyvärr hann ganska många passagerare inte rycka åt sig nån:(
Frisk luft och...
...ett svalt räcke var precis vad jag behövde på hemresan.
Blåsten hade avtagit ordentligt men kombinationen
vin och åksjukemedicin är inte helt problemfri...
trött och illamående...
Måste ändå tacka Ulle och Leif som fixat resan
och till och med ordnat en poängpromenad på hemvägen.
Tack snälla ni...
kanske jag inte tagit med alla skratt som faktiskt dök upp under resan,
alla knäppa människor vi träffade,
trevlig båtpersonal vi pratade med,
den goda maten vi åt...
I bland kan faktiskt situationer bli så tokiga att man bara måste skratta:)
Och det är just vad jag gör jag idag...
Där någonstans bortom molnen ligger Fredrikshamn.
Blev inget denna gång...men nästa gång, då ska jag minsann shoppa loss:)
Fortfarande gungiga kramar från mig:)
8 kommentarer:
Fy fasen, åksjuka är det värsta jag vet!! Jag satt kvar på bildäck de fjuttiga 20 min över från Helsingör..
Stirrade rakt fram o åt på danska wienerbröd, för skulle det upp något så var det lika bra att det var något gott...
KRAM
men lilla gumman va skönt att höra att du är hemma.Var orolig i går när jag hörde om blåsten,men tröstade mig med att dom inte sa nåt om någon båtolycka,varma kramar till dig MA.
Åh fy stackare...Har varit med om ett sånt här bus en gång,det värsta som hänt då iallalfall..Tur du kunde ta lite vin o lite åksjuketabletter! Kul du är så positiv ändå,inte dåligt! Kram på dej Gunilla
Åh fy stackare...Har varit med om ett sånt här bus en gång,det värsta som hänt då iallalfall..Tur du kunde ta lite vin o lite åksjuketabletter! Kul du är så positiv ändå,inte dåligt! Kram på dej Gunilla
Men huvva! Jag bor på Gotland och att sitta instängd 3,5 på spybåten när det blåser är det värsta jag vet! Tur att du är hemkommen igen!
Stor kram!
Stakkars deg. Jeg måtte nu le etterhvert som jeg leste innlegget ditt. Veldig glad det ikke var meg.
Ha en fin kveld
Klem Bente
Stackare där! Skönt att ni kom hem.
Bättre lycka nästa gång.
Kram Birgit
Ursäkta språket men fy fan jag hade aldrig åkt!!! Blir åksjuk bara du pratar om det!!! Vilken otur ni hade med vädret:(
Gött att man kan skratta åt det nu efteråt trots allt:)
Kram Susanne
Skicka en kommentar