En vanlig lördag?
Inte en chans.
I dag är det nämligen första dagen
på resten av mitt liv...bokstavligt talat.
I går lämnade jag in min avskedsansökan.
En fast tillsvidaretjänst
med semester, företagshälsovård, anställningstrygghet mm mm.
Hur känns det frågade en god vän.
Mitt svar: obehagligt och otäckt
men plötsligt kan jag andas.
Allt har sin tid
och just nu är det nu.
Med Christer som är både min bästa vän
och min livskamrat
så finns det inga värre hinder
än min egen rädsla.
Höjer en skål för mig själv
och tar en klunk tedricka i trädgården.
...oändligt är vårt stora äventyr.
Stor stark kram från mig
4 kommentarer:
Oj, vet inte om jag missat något i bloggen ,dvs vad du ska göra istället? Man kommer till vissa vägval i sitt liv och för att säga upp en fast anställning i dessa tider....ja jag blir nyfiken och hoppas du skriver om det längre fram. //M
Håller tummarna för dig att det ska gå bra nu när du sagt upp jobbet.men det blir säkert nån lösning.Kramen ♥♥
Jag ser du har MOD!! Heja dig! Kramen Lisbeth
Hej, du Norrlänning i exil!
Här kommer hälsningar från en Norrlänning som bor kvar vid Vindelälvens strand och som också sa upp sig från en tillsv tjänst blott 57 år ung. Det är en av de bästa saker jag gjort i mitt liv.
Ur förändringar kommer utveckling::))
Lycka till med ditt nya liv!
Birgitta vid Vindelälvens strand.
Skicka en kommentar