Så var det nya året påbörjat
och som alltid undrar jag lite darrande
hur det kommer att bli...
Undrade samma sak förra januari
och hade jag vetat då vad jag vet idag
så hade jag blivit fullständigt panikslagen...
och oändligt tacksam :)
Med följderna av en för sent behandlad
vidrig neurologisk borelia i kroppen
har det ibland funnits dagar
då jag tänkt de mest förbjudna tankar.
Då jag faktiskt inte velat vara med längre...
Det har funnits nätter
då tankarna snurrat i mitt huvud
över alla fasansfulla bilder
av pinade människor och djur,miljökatastrofer
och det krackelerade svenska samhället.
Nätter då jag fullständigt tappat hoppet
om mänskligheten
och framtiden för oss och våra barn.
Dagar då det varit becksvart
pga oro över ekonomi och framtid...
Men sedan finns dagar
då jag oväntat fått nya vänner...
Fantastiska,positiva och givande vänner:)
Dagar då jag insett att det finns människor
som bryr sig om mig och som skulle
gå genom eld och vatten för mig.
Dagar då gamla vänner
utan minsta tvekan
gett tröst och oceaner av energi.
Dagar då okända människor
gjort saker för mig som ändrat inriktningen
i mitt liv åt rätt häll.
En av förra årets dagar
fick jag ett tips av en okänd människa
på en sk "hokuspokusmedicin" från hälsokosten
som gjort att jag nu börjar komma tillbaka
från mina nervskador efter borelian.
Dagar då någon av mina bloggvänner
skrivit en kommentar som gett kraft att fortsätta
trots att jag själv inte gett en kommentar
på många många veckor.
Ja, så då är det bara att invänta 2014.
Det ligger framför mig som en öppen dörr
där jag bara kan ana vad som finns
längre in i rummet...
Kanske något fullständigt oväntat
och fullständigt fantastiskt...
Jag väljer att tro på det:)
Hoppas att alla får ett 2014
som arvtagarna till Madame de Florian.
Hon lämnade efter sig en lägenhet
som stått helt orörd
sedan 1942.
Tänk er att öppna dörren till den...WOW!!!
Kram från mig