Rapport till Vänfors

Rapport till Vänfors

lördag 4 februari 2012

ja blii som fundescham...


Kanske rubriken fodrar en översättning?

Här kommer den:
 Jag blir så fundersam...



Vaknade i morse efter elva timmars sömn.
Natten till torsdag sov jag fjorton...

Sista veckan på jobbet har till slut fått min kropp
att vänligt men bestämt säga STOPP!!!



Har som så otroligt många andra varit utbränd tidigare i livet.
I bland skäms jag över det och känner mig svag och vek,
men i dag förstår jag att jag har fått en fantastisk gåva...
Förmågan att tidigt känna när jag går åt fel håll i livet.



I onsdagskväll började min kropp tala om att nu Annika
är det läge att stanna och säga i från...
Att faktiskt inte bara titta på när din allra bästa vän (mig själv)
är på väg att gå sönder.



Men, näää inte då.
Tvingade iväg mig till jobbet och pressade vidare...
För vem vill vara en dålig kollega?
Och vem vill vara en gnällspik?
Och vem vill framstå som en svag och labil människa?
Inte jag...



Torsdagkväll efter jobbet inte bara vrålar min kropp att:
Nu är det nog,
 utan även min Christer.
Så jag grät och kände mig värdelösast av de värdelösa
men jag sjukskrev mig...
Ringde på fredagen och berättade hur jag kände och
att jag faktiskt inte fixar mer.
Möttes av fullständig förståelse och omtanke.
Från och med nu så vänder det:)



Det är svårt att vara modig och försvara sig själv...
Men fy faan, rent ut sagt,
vad det gör gott i själen när man gör det.

Har en liten samling med gamla klockor.
Alla är trasiga och jag älskar det.

En av mänsklighetens mest destruktiva uppfinningar är

KLOCKAN!!!

Den får oss att gå sönder och pressar oss till döds.

Måste hinna,måste hinna,måste hinna...
Jag hinner inte,jag hinner inte,jag hinner inte...
Måste hinna,måste hinna,måste hinna...

Länge leve trasiga klockor
och död åt
påhittad tid i skepnad av en maskin på armen.

En stor fundersam kram från mig


10 kommentarer:

Gunillasljusglimtar sa...

Vad bra du skriver om detta,och att du fick MOD att "våga" sjukskriva dej! känner igen det för några år sen,gick på knäna av sorg,stress sjukdomar..Blir bara mer elände utav att man knegar på för alla andras skull!SKÖNT att du fick förståelse från jobbet,annars risk att man blir stressad för det oxå!Bra skrivet om klockor också du..Så undert vackra bilder du visar i dag..Ha det gott nu gumman så tänker jag på dej! Kram Gunilla

Två Små Hus sa...

Heja dig Annika!! Vad BRA att du sjukskrev dig! Vi har faktiskt bara ett liv och det skall man vara rädd om. Själv råkade jag ut för samma sak i somras när jag gick på semester, kroppen totalvägrade, ont överallt, kunde sova dygnet runt!
Det senaste året hade jag haft dubbla arbetsuppgifter, en firma vid sidan om, byggt 2 st hus (till oss själva och till svärfar) medan maken var sjukskriven... Till slut gick det bara inte mer!
Har varit hemma hela hösten och fram till för 2 veckor sedan. Ägnat mig åt skogspromenader med hunden och svampplockning, bästa medicinen någonsin! Fick gott stöd av både min husläkare och min chef så det var rätt att till slut erkänna att jag inte var Stålkvinnan (även om jag faktiskt trodde det själv :-) ).
Se nu till att ta dig så mycket tid du behöver och inte gå tillbaka till jobbet för tidigt eller för mycket.
Skickar en stor styrkekram till dig!
Susanne

Anelma handarbetar sa...

Jag förstår precis hur du känner dig just nu. Har själv gjort en tuff resa med att ha hittat den berömda väggen. Det tog mig 2½ år att komma tillbaka till arbetslivet + att jag skilde mig under tiden. Nu jobbar heltid efter att ha varit sjukskriven och arbetslös sammanlagt i 8 år.
Lova att ta hand om dig nu.

Kram Birgit

Vardag och flärd sa...

En välsignelse att du sjukskrev dig när du börjar känna symtomen! Det är modigt att säga ifrån för man vill ju inte vara en gnatkärring. Gå nu på stickkafé och roliga kurser istället så du får annat att tänka på och kan återhämta dig innan du blir RIKTIGT sjuk!
Mina drömmer handlar nästan alltid om hur jag försöker men inte hinner fram, och jag är alldeles slut när jag vaknar så jag förstår litegrann hur du mår.
Vila och gör nåt mysigt!
Kram Eva

Bente sa...

Heia. Så bra at du tok ansvar for deg selv, og sykemeldte deg. Nå må du ta vare på deg selv, så går det nok bedre etter hvert.

God klem fra Bente

Tina sa...

Det här var bra av dig, att medge att man inte orkar är starkt och kräver mod!

KRAM till dig

Ulle sa...

Men gumman, ringer dig i veckan eller ring mig när du orkar. Ta det lugnt och ställ inga som helst krav på dig själv mer. Kramar i massor Ulle

Anonym sa...

Vila nu ut riktigt,gå på loppis ,det finns väl nåt häftigt fik som behöver en kund,Rickard kanske kan följa dig på nån bra film,RÅ OM DIG SJÄLV ,ha det så gott MA.♥♥♥

Anna sa...

Du är en modig kvinna du! Det är verkligen modig att våga sjukskriva sig och inse att man faktiskt inte pallar mer! Bra där!
Stor kram till dig!

Inspiration by Åsa sa...

Bra gjort! Man måste lyssna på sin kropp. Hoppas att det vänder och att du känner mer ork snart!!!
Kram Åsa