Rapport till Vänfors

Rapport till Vänfors

tisdag 8 oktober 2013

Minnen


 Jaha, så var det dags igen :)))

Ännu några koppar har hittat hem till mig.
Går bara inte att låta bli, helt omöjligt.

Just dessa påminner mig om farfar Otto
och mig själv som 3-4 åring.

 Sittandes i farfars knä vid köksbordet.
Kokkaffe som hälls upp på fatet
 som sen skulle balanseras
 på min pyttelilla hand med farfars hjälp.
 
Och det bästa av allt, den obligatoriska sockerbiten:)
 
Inget slabbigt snabbbitsocker nu
utan riktigt bitsocker
 som  för mig smakade som en stor karamell.
 


Tyckte redan som liten
att porslinet var speciellt...
 
Mjölkfärgat och lite genomskinligt.
Om någon av er vet mera så berätta gärna.



Ha nu en fin fortsatt vecka
och gör sånt som ni mår bra av:)

Kram från mig


20 kommentarer:

Anneli sa...

Inget är som gamla minnen från våra far -och -morföräldrar.
Så mycket barndom...........
Men så var det ju, kaffe skulle drickas "på bit" som det hette.

Känner inte igen porslinet tyvärr.

Kramar till dig,
Anneli

Hajan sa...

Jag tycker det är intressant
med minnen. De poppar upp ibland när jag läser och ser bilder på Era bloggar.
En timme försvinner så fort i Ert sällskap. Har Du köpt ytterkrukan i Sverige, eller kanske ett
minne från London.
Roligt att titta in hos Dig. kram från Hajan

"Hemmet är min vrå" sa...

Kommer också ihåg min morfar som sörpla på ett fat med kaffe och sen en sockerbit...sörpl sörpl ååå vad jag minns. Han såg dåligt också så det är ett specielt minne. Ha det så bra resten av veckan. Kram Mimmi

Vardag och flärd sa...

Vet inget om porslinet men jag vet att minnen är värdefulla och jag samlar på dem! När jag går på loppis och hittar något som är minnen för mig kan jag försjunka i tankarna och glömma allt omkring.
Fortsatt fin vecka!
Kram Eva

Halmhatt och mamelucker sa...

Fick en flashback av den där koppen. Kan ha varit att det fanns sådana på det hotell min faster arbetade och bodde på i Linköping. Där drack jag mitt första kaffe på bit och med mjölk i. Kommer precis ihåg både sörplet och sockerknastret.
Kram Annika

Maj sa...

Känner inte igen porslinet men jag kommer ihåg att mormor "drack kaffe på fat" som hon sa. Och vem ville inte härma....det var faktiskt gott och man brände sig ju inte.

VisaLiza sa...

det är spännande det där hur saker kan väcka minnen till liv. Etnologin jobbar mycket med ting som metod. Om man frågar någon hur det var att vara hemmafru på 50-talet då kommer de inte att minnas så mycket. Ställer man däremot fram ett antal kaffekoppar från den tiden då kommer personen genast komma ihåg vem som hade vilka koppar, vilka kaffekalas man var bjuden på och så mycket mer. verkligen spännande! Kramar Liza

Snäckskalsdalen. sa...

Vilken fin blogg jag hamnade på! Via Black Iris. Jag lägger mig som följare på en gång, jag har inte hunnit läsa så mycket ännu men föll handlöst för dina fina bilder! Jag hänger med på din resa.
Agneta kram

Anonym sa...


Vilken vacker kruka,vad är det för blomma som står i den,gillar färgen.? Kramen lilla ♥at

Marianne sa...

Mysiga minnen. Min morfar drack också alltid på fat och blåste på kaffet med en sockerbit mellan läpparna...och så det där lilla sörplet:)
Angående vårat "spabad" så prövade vi i lördags, inte kunde jag vänta längre än så;) Det började regna lagom till vi skulle krypa ner i badet, men det var alldeles underbart skönt att bada ändå!
Kram

House and Garden by Bia sa...

Men hallå varför drack alla mor och farföräldrar kaffe på bit för i tiden, hihi....det gjorde nämligen min farfar också...kommer också ihåg det som igår....och så drack dom kaffekask, haha....det var väl brännvin med kaffe...hu så hemskt !!
Härliga bruksföremål du visar !!
Kramisar bia....nu drar jag iväg till stan i regnet, hihi....

Janne sa...

Det är roligt att samla på saker så länge man har plats för dom. Ha det bra !

Kulturtanten och Lilla gummann sa...

När vi var små så drack alla vuxna kaffe på bit. Kokhett kokkaffe. Riktigt hårt och fint socker. Som delades med en sockertång. Ibland när man hälsade på någon gammal tant eller farbror så bjöd dom ofta oss barn på sockerbitar. Ja, vilka härliga tider...

AK. Keramik Form-Design sa...

Verkligen vacker din mjölkvita kopp/fat. Kan inte hjälpa dig med information där fat jag sysslar med lera ;-)
Tusen tack för din information och inlägg,, ska kontakta VC. Hålla tummarna att det är seglivade kristaller som inte hittar tillbaka till sin plats.
Jodå...keramik masken är gjord av mig, och även lejonet av en modell.
Ibland får man till det :-)
Ha det gott.
Höstkramar
Annelie


Helena Högberg sa...

Kul med gamla minnen :) Är du säker på att det är porslin i koppen? Det var ju ganska populärt med vitt opalinglas i kaffekoppar, jag har t.ex. koppar från Amerikanska Fire King, fast de är lite svagt räfflade.

n o r d i n g å r d e n sa...

Åh vilken fin kopp, precis så, vit men lite genomskinlig, jag är likadan, helt kopp o glastokig, vad ska vi göra av allt vi köper???? Men det är ju så kul att variera sitt porslin och det man dricker ur, vardagen blir liksom roligare då.... och skrotgänget du har nedan, bara sååå snyggt!!!! Vilken tur jag har dig min fina vän!!!!!

n o r d i n g å r d e n sa...

...och Otto, vilket gulligt namn, min farfar hette Hugo, gulligt också ;)

Änglarum sa...

Fint med minnen o saker som förnimmer...önskar dig en fin helg!kram Jessica

Eva Lundberg sa...

Ja tänk vad porslin kan väcka minnen och ge associationer! Precis som smaker och dofter...
Vilka fina minnen du berättar om.
Kram Eva, Tinibelli

Jennie Bergius sa...

Underbara foton och jättevackert porslin! Fint med det som ger minnen :)

Tack snälla för dina fina och omtänksamma ord! Det ska bli skönt att slippa de här foglossningarna. Som du skrev, det känns ibland som om ryggen ska gå av.. Lite bättre idag iaf :)

Ha en fin fredag <3 Jennie