När jag var uppe hos mamma i norr härom sistone
så fick jag med mig denna "stolen".
Av någon outgrundlig anledning är ryggstödet avsågat.
Min mammas farfar Gottfrid gjorde hål i sitsen
eftersom dynan som låg på gav ifrån sig ett odiskret
"fisljud" när man satte sig:)
Den är målad många gånger under årens lopp.
Själv minns jag den röda och blå färgen.
Vit har den också varit och jag tycker mig ana flagor
av både brunt och grönt men är inte säker.
Min morfars far Gottfrid och morfars mor Caroline
hade den tydligen i sitt hem i Nybyn/Mörsil.
Ligger några mil från Åre i Jämtland.
Sedan min mormor Stina och min Morfar Verner.
Sedan min mamma Inger och nu jag.
Här har många trötta rumpor fått vila
i alla upptänkliga åldrar och storlekar det sista århundradet.
Nu står den hemma i mitt kök
och jag bara älskar den:)
Kram från mig
5 kommentarer:
Vilken underbart vacker stol och så detta med "proviniensen" som de säger på Antikrundan. Förstår att du har ett speciellt förhållande till den, //M
Vilken härlig stol, dessutom med en rolig historia till. Nu ska jag läsa vidare bland alla dina fina inlägg.
Den stolen ska du älska med alla minnen - och speciellt varför det är hål i sitsen! Den är underbar!
Kram Eva
Ahh vilken ljuvlig stol, så läckert nött i en perfekt mildröd färg!!! Så snyggt med buketten där, snyggt ihopsatt var den också, jaså, du har Jämtländska rötter också, trevligt;) mari.
Vilken underbar fin stol. Älskar sådana slitna o gamla stolar. Superfin. Ha en fin kväll. Kram Mimmi
Skicka en kommentar