I dag är det en sån där melankolisk dag, känns rätt meningslöst.
Vet ju att jag blir så ibland, men man är lika oförbered jämt.
Kanske höstens lömska intåg, kortare dagar, oro för barn och framtid, vet inte.
Men jag brukar resonera som så: det är bara kemikalier i hjärnan som spökar...
är man född med för låg serotoninhalt så är man.
Diabetiker, epileptiker och människor med liknande sjukdomar lägger sig ju inte ner och ger upp bara för att det inte riktigt funkar som det ska.
Får ändra fokus och tänka på vad jag har...
Virkar lite på en prinsesstårta till prinsessan Amanda...
...och titta lite på Bengt som blommar för allt han är värd.
En liten ängel till oss som inte ser allt så ljust jämt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar