Tog bara lite tid:)

I dag har det hänt något 

för mig alldeles speciellt:)

Ni ser kanske bara samma gamla fåtölj

och samma gamla skrivbord

och samma gamla bord...

Men höjer ni blicken

så ser ni mitt hörnskåp

som jag en gång fick

 av min farfar Otto.

Var ca fyra år

när farfar byggde det åt mig.

 Minns när jag fick det...Vilken lycka!!!

Har släpat det genom livet 

i alla boenden jag haft.

Pappa tyckte jag skulle slänga skiten

eftersom det tydligen var ihophafsat

av spillvirke och inte helt perfekt.

Men för mig var det HELT PERFEKT

för JAG fick det av FARFAR:)))

Kruxet har varit att det tidigt blev av med gångjärnen och handtaget.

De skulle bytas ut av energiska Annika, 16 år gammal...
 

I över 30 år har luckan satts fast

med hopknölade papperslappar eller tygbitar. 
Hur många gånger jag fått 
den i huvudet eller på tårna minns jag inte längre...

Men igår kväll kom jag på lösningen:

Ett herrskärp som nubbas fast

och plötsligt idag blev det klart...

Tog över 30 år:)))

Säger bara en sak:

Ge dig aldrig!!!

 Som Lisa Nilsson sjunger:
Långsamt leder också någonstans.

Ha en fantastisk helg nu allihopa.



Tack för alla era kommentarer och besök.
Mina bloggisar, anonyma, vänner och mamma såklart:)

Har inte riktigt ork och tid för tillfället
att kommentera speciellt mycket
men jag smyger runt hos er alla och kikar in.