Ibland får man tala förstånd med sig själv

Söndag kväll 

och jag tittar ut 

genom mitt sovrumsfönster...

MEN SNÄLLA...

Kan det inte få bli vår nu?

Men sen inser jag 

att precis som med allt annat

så vill jag gärna forcera fram

som en ångvält i rasande takt. 
 

 Allt ska vara som jag vill genast!!!

Men detta är ju faktiskt vår 

eller snarare en del av våren.
 

Tydligen har jag fått för mig

att vår det är en två månader lång period

av solsken,fågelsång och grönska...

 

Som ENBART är till för MIN skull.

Ganska typiskt oss egoistiska människor.

Hade vi kunnat förbjuda eller förhindra

sk dåligt väder så hade

 vi gjort det för länge sedan.

Strunta i att allt i naturens kretslopp

har en mening 
bara viktiga JAG får

MINA behov tillfredställda.

Därför skäller jag ut mig själv

och förklarar att jag inte är universums nav.

Tänder lite ljus och min älskade fotogenlampa. 

 

Öppnar fönstret lite

så jag hör regnet slå mot rutan.

Tar mig  i örat

och visar mig själv

 hur skamlöst bra jag har det.

Varmt,skönt och tryggt.

Sen lägger jag mig själv

i sängen en stund 

och lyssnar på våren utanför:)

Ha en jättefin kommande vecka.

Kram från mig