Uppskattar mer och mer det enkla och lilla.
Ett riktigt brakpyntat hem eller skyltfönster
är en ren fröjd att se på
men här hemma blir det inte så mycket.
Tycker ofta de där pyttesmå detaljerna
ger mig mest.
Den lilla nubben som jag spikat upp hjärtat med
sparade jag när jag klädde om en fåtölj
jag fått ärva efter farfar Otto och farmor Margit.
Har ett helt gäng med såna som satt i den gamla fåtöljen..
Och varje gång jag använder en
så minns jag deras "kammare".
Backelittelefonen
Den enkla kristallkronan
Möblerna
Kuddarna i soffan
Godisskålen med polkagrisar
De var mycket fattiga från början.
Farmor var fosterhemsplacerad och farfar ägde ingenting.
Tror inte att vi idag kan föreställa oss
hur fattigt det var.
Sakta vände de skutan
och fick det bättre och bättre.
Är så otroligt tacksam över mina barndomsminnen.
Tänk att de fortfarande håller upp mitt hjärta.
Ha en fin vecka
Kram från mig
5 kommentarer:
Du är så fin när du tänker tillbaka på de som var före dig!
Ha en fin dag!
Kram Eva
Ååå vad fint skrivet om din farmor och farfar, kan tänka mig hur det var förr, hur de verkligen tog hand om var grej för sig, hur de värdesatte allt på ett annat sätt än nu. Ändå var de lyckliga och nöjda. Ha en fin måndagskväll. Kram Mimmi
Fint inlägg! //M
Härligt inlägg.. Visst är det fint med såna små minnen..
Din header är också så fin..
Kram Maidi
Så fint skrivet och så varma fina minnen...
Tänk att små nubb kan ge så många varma tankar...
Varma kramar till dig
Skicka en kommentar