tisdag 18 september 2012

Pappa






Elva år sedan idag...

Jag är 47 år 
men just nu
 känner jag mig bara som 5...

Pappor ska inte dö...för det är för hemskt för att förstå...går inte förstå...

...även för en tant som hunnit bli 47...


Vill så gärna berätta för dig att allt är bra.

Fast det vet du nog...




Tänkte att din lillebror Åke skulle få spela för dig
även om du kanske inte är här.

Vet hur mycket du hade tyckt om det.




Älskade pappa du fattas mig




9 kommentarer:

  1. Älskade lilla gumman så fint Du
    ordnat,vackert stycke oxå som spelades Ja man saknar dem som fattas oss,De kan fattas fast De fortfarande lever.
    Så är liver ibland.Tack för vi fick vara med.
    Stor kram från mig.

    SvaraRadera
  2. Å så vondt , klem fra Marit.

    SvaraRadera
  3. kramar till dej! ja visst tänker man på dem som har dött..o livet går vidare..ha en bra dag.

    SvaraRadera

  4. Vad pappa skulle blivit glad om han sett så fina minnes ord du skrivit till honom.Han fattas oss,kommer alltid att göra det ♥♥♥

    SvaraRadera
  5. Lilla du såå fint du skriver,åh tårarna rullar här...KRAM PÅ DEJ! Gunilla

    SvaraRadera